Jag vill inte se det mer

jag vill inte minnas

men även om jag blundar

så finns det alltid där.

Jag försöker skrika men det

kommer inga ord, det är

bara rösterna i mitt huvud

som aldrig tystnar.

Jag kan inte sätta ord på

det som inte går att förklara.

Jag har betong i min hals

för jag lärde mig för länge sen

att man kan inte säga allt.

Jag fick inte gråta,skrika eller

viska. Men nu när hemligheten

inte längre är vår slåss jag med

mig själv för att våga avslöja

det som aldrig fick bli sagt.

Men jag orkar inte fly, från något

som alltid följer efter, som alltid hinner ikapp